Jag farmar på







Selfies, lyxiga frukoststunder i ett stort hus tomt för mig själv, natur och en död känguru som svält ihjäl då den fastnat i ett staket är det jag bjuder på. 

Farmar på. Sprayar buskar, matar vovvarna och de senaste dagarna har helt ärligt varit ganska långtråkiga och likadana. Men nu slutar Rob i gruvan denna vecka (han jobbar där varannan vecka) så de kommande dagarna innebär vägande av får, vaccinerande och jag ska tydligen till och med få SLAKTA OCH SKINNA lamm. Det har jag blandade känslor för... Menmen, ska man uppleva farmarlivet ska man la smaka på allt. 

Om en vecka åker jag för en hel helg i Sydney. Det ska bli så kul att det pirrar i magen att ha på sig riktiga kläder, träffa mina vänner och ha roligt på ett helt annat sätt än jag har här. Prata med människor är rätt underskattat ändå, även om djuren alltid lyssnar...

KANGARO

Kängurur har jag sett innan. Men här finns de PÅ RIKTIGT. När jag är ute och skypar i telefonen i solnedgången om kvällarna skuttar det ett 50-tal kängurur runt omkring mig. De är två meter höga och tyvärr så snabba att jag inte lyckas fixa bild. Förutom den lilla kängurubebisen på bilden nedan, för korkad för att veta att den ska skutta iväg. Men de är så vanliga här att jag inte ens reagerar längre. Försöker istället att bara inte köra över dom med min bil som redan har 100 bucklor av kängurukrockar genom åren. 

Det råder ingen tvekan om att detta är något utav de vackraste landskapen jag befunnit mig i. Små kaniner skuttar över fötterna på mig och det känns som jag är med i Alice i underlandet. 






Bjussar på en liten Laura Ingalls-selfie också medans jag var ute och pratade med Sydney-kompisarna i telefon. 

Idag har det vart en tung dag. Är ju väldigt ensam. Varannan vecka jobbar jag med Robert men varannan vecka när han arbetar i gruvan får jag sysselsätta mig själv med springturer, bakning, film och lekande med min hundvalp så länge jag sprayar några buskar om dagen med dödande medel. ENKELT jobb men inte lika kul som att mata får och bygga staket tills svetten dryper. Långtråkigt, enformigt och EEEEEEENSAMT. Saknar att prata och umgås med människor om dagarna...

Jag lever!!!!

Och har fruktat detta blogginlägg för har så mycket jag vill dela med mig om. Men jag ska försöka fatta mig så kort men saftigt så möjligt. 

Jag bor på en farm i Orange hos en familj där pappan är bonde/gruvarbetare och resten jobbar med annat. Jag har bara varit här i 4 dagar men redan gjort saker jag aldrig trodde jag skulle få göra och upplevt sånna sjuka saker. 

Jag sliter som ett djur när jag arbetar med Rob om dagarna och har bland annat fått vaccinera 800 lamm genom att stoppa ner min hand i deras hals medans de kämpar livet ur sig för att slippa.

 Jag har agerat fårhund och sprungit efter en flock av 1000 får och lyckats få in de på en yta på 25x25 meter. 

Jag har kört traktor, 30 m lång lastbil fylld med flera ton stock som flak och parkerat detta i en ficka mellan två skithögar.

. Jag har en egen hundvalp och en egen flakbil som må se ut som en rishög men som jag kör med mitt på prärien eller i den värsta terräng mitt ute i buschen. 

Jag har sågat ner ett 20 meter högt gum-tree och lyft över totalt ett ton virke med mina bara händer. 

Livet här är allt vad Bondi inte är. Varje kväll däckar jag vid 9-tiden av total utmattning och av att min kropp skakar. Jag har blivit brun som en chokladboll då jag är ute från soluppgång till solnedgång. 

Jag är helt enkelt ett med naturen. Och jag älskar det. Det är ensamt som tusan men jag tror det är nyttigt. De senaste veckorna i Bondi har varit alldeles för hektiska så jag behöver ensamhet, tystnad och prata med djur som inte komplicerar saker. 

















Frågor på det?

Förlåt för dålig update

Men har fortfarande inget skitinternet i lägenheten så det är så svårt att finna tid till att blogga så fort jag tar en kaffe på nåt café med free wi-fi. 

Livet rullar på. Jobbar, festar, äter, sover (knappt), skrattar, gråter och har the time of my life. 

Snart åker jag kanske och farmjobbar i 3 månader. Vi snackar om typ 2 veckor. Om någon vill ta emot mig. 

Ge mig lite bloggrespons tack och kommentera och fråga saker för vet inte vad jag ska skriva. 






Mysig farmers marker varje lördag här i Bondi. Alla aussies sitter hela morgonen på indiska mattor o kuddAr som de täckt en hel gräsmatta med o äter organisk färsk mat från olika stånd där kulinariskt folk står o säljer. Allt från varm gröt till grillat lamm i pitabröd. Myz. 






Spenderade en bakisdag på bästa sätt. En surftripp upp längs kusten med Giovanni. Blev upphämtad 07.00 efter en hård partykväll dagen innan. Bästa måndagen på länge. 


Aaaaaah my hood


Min roomie Oscar är finast på jorden. Bäddar min säng, viker mina kläder och tar hand om mitt gossedjur medans jag är och sliter röven av mig på jobbet från 06.00 på morgonen. Sånna som honom ska man ta vara på. 


Idag har vi ätit Bakis-Burrito. Igår var det onsdag vilket fick vara fredag för min del. Imon jobbar jag till 23.00 minst i stan och börjar 8.00 dagen därpå och slutar 23.00 igen. Start 08.00 på söndagen därpå och vid 14 är jag FÄRDIG med den vardagen och min helg startar på söndag kväll igen. Vad är det ens för dag idag? 


Vet inte riktigt vilken kategori denna blogg faller in i. Anledningen till att jag bloggar är också okänd. Här bjuds dock på allt som representerar mig, Ellen. Jag är 18 år, har 8 syskon och tycker om att köpa kläder, laga mat och ha roligt. Ni är alla välkomna att slukas upp av mitt bloggande och läsa!
RSS 2.0